Only in Belgium....

Igår var maken på firmafest. I underhållningen ingick en strippa. Som gjorde som strippor gör. Dvs klädde av sej. Helt. Maken tyckte att hela situationen kändes liite konstig. Det är liksom sällan man vill dela nakenhet med sina kollegor, varken sin egen eller någon annans.....

Chamonix

Ok. vi hade bokat det här huset i Chamonix. Tillsammans med en massa vänner. Som hade tagit ledigt, bokat flygbiljetter, sett fram emot resan hela hösten etc etc. Så bruten fot eller ej, alternativet att inte åka fanns liksom inte. Första dagarna regnade det nere i dalen. Inte så värst kul för skidåkarna; jag brydde mej inte så mycket.... Sedan blev det ok väder med cirka en halv meter nysnö varje morgon. Gissa om jag var bitter över att inte få åka skidor/snowboard. Istället tittades det på barnen i skidskolan. Åts fettbildande franska ostar och dracks vin. Mycket.

Fortsättning

Behöver jag säga att jag inte betalade för fikat. Eller för toabesöket på NK (kanske världens dyraste toabesök dessutom). Och jag sa inte ens tack, tror jag. Och jag kan inte ens skylla på att jag tar starka tabletter som man blir konstig av .....längre.
Om jag inte skärper till mej kommer jag snart inte ha några vänner. Sen är steget inte långt till att bli en sån där kvinna som bor ensam med en massa katter och syr sina egna kläder. Hemska öde.

Färdtjänst, någon?

Alltså. Det här med att vara handikappad, även i ett handikappvänligt land som Sverige, det är ingen barnlek precis. När snön bara vräkte ner över Stockholm var jag bara tvungen att åka till city, med gipsat ben, kryckor och allt. Jag behövde iofs inte ens hoppa till busshållpatsen, utanför huset blev jag upplockad av en snäll kvinna som tyckte det såg 'så hemskt jobbigt ut det där' . Kunde bara tacka och hålla med. Hon släppte av mej vid tunnelbanan. Sen kom nästa prövning: åka rulltrappa. Det gick bara inte. Alla 2-benta; bara försök stå på ett ben och hoppa på rulltrappan. Nej, skulle inte tro det. Fast det var 2 snälla killar/män som hjälpte mej sen. Hmm. Men att sitta och fika är jag åtminstone lika bra på som alla andra. Minst. Sen fick fikadejten valla mej tillbaks till T-centralen. För säkerhets skull. För när man går på kryckor är ju varje liten blöt fläck på marken en potentiell dödsfara.

varför ringer du inte ditt iPhone-helvete?

Om jag köper en iPhone för 6000 spänn så skulle det ju vara bra om den åtminstone ringde. När den är inställd på att ringa alltså. Efter at ha dubbelkollat att den inte stod på 'silent' 100 gånger och startat om den 10 gånger började jag nästan tro att det var meningen. Att Apple liksom visste bättre än jag och tyckte att jag borde ha en iPhone som inte låter när den ringer. Så jag förberedde mej på att gilla läget. Sen visar det sej att fanskapet har en 'hardware switch' på sidan, ovanför volymknappen som man kan stänga av ljudet med. Inte allt ljud såklart, den spelar ju musik och låter när man får meddelanden etc ändå, men just ringsignalsljudet. Varför? Kom inte och säg att det inte var någon uttråkad datanörd som satte dit den funktionen bara för att jävlas med folk.

störd nattsömn

Nu går jag in på fjärde veckan utan att sova mer än 2 timmar i sträck per natt. Eftersom mina barn var sådana små välartade bebisar som sov hela natten typ from det de kom hem från BB är detta ett nytt och synnerligen otrevligt tillstånd. I natt tittade jag på TV, det handlade om folk som försökte hoppa med snöskoter över diverse stup. Det gick oftast jättedåligt för dem, jag kan tom tänka mej att hela programmet gick ut på att visa hur mkt man kan slå sej när man åker snöskoter. Utan att vara negativ och dömande vågar jag påstå att sändningstiden, kl 03.30, var väl vald. För att bespara så många som möjligt plågan , dvs.

Buddism eller självmord?

för närvarande är det inte mycket som talar för det förstnämnda.....
Idag på ortopeden, Danderyds sjukhus: Doktorn: -men jag förstår inte problemet, är du inte glad att du ändå sitter här och inte är död (typ)? och jag ville bara säga ÄR DU INTE GLAD FÖR ATT DU INTE ÅKTE MED DET DÄR FLYGET SOM STÖRTADE I ATLANTEN I SOMRAS? Empati var kanske inget som man lärde sej om när han gick på läkarlinjen. Eller så var han sjuk just den veckan.